"It´s a bird! It´s a plane! It´s Superman!", "Up, Up and Away", "Truth, Justice and the American Way". Dessa och många fler har blivit något av klassiska fraser på grund av en av, om inte den främsta, seriefiguren någonsin. Seriefiguren som har blivit något av ett ideal, nästan en stereotyp för hur superhjältar ska uppföra sig. Superhjälten vars krafter är en veritabel uppslagsbok av önskningar. Stålmannen är kort och gott Ur-Superhjälten.

Det är nu endast en vecka kvar innan en av de mest efterlängtade filmer rörande serier kommer att ha premiär på svenska biografer. I väntan på detta känns det passande att göra en kort genomgång av Stålmannens liv och leverne. Det kanske inte hjälper en att uppskatta filmen, vilket inte verkar behövas om man lyssnar på kritikerna, men det kan kanske reta aptiten.

Det finns många olika varianter på Stålmannens bakgrundshistoria, men principerna är det ingen som ändrar på:

En planet som står inför en framtida katastrof.

En planet som trots sin långt gångna teknologi inte tror på sin främsta forskare och hans varningar.

En forskare som inte lyckas rädda sig och sin familj utan endast deras son.

En son som vid ankomsten till Jorden tas in av ett barnlöst par i Kansas.

En son som visas få fantastiska krafter under vår gula sol.

En son som växer upp i en småstad och gömmer sina krafter.

En son som flyttar till storstaden där han tar anställning som reporter och räddar världen i den blå och röda dräkten.

Från sitt första framträdande, i Action Comics #1, (1938), fram tills den så kallade omstarten 1986 så var det dessa grundprinciper som gällde rörande bakgrunden. Han började även med ganska modesta krafter. Han kunde hoppa över skyskrapor, springa snabbare än ett ångtåg, lyfta oerhörda tyngder och stå emot pistolskott. Dessa krafter ökade sedan gradvist över åren fram tills han inte bara kunde hoppa över skyskrapor, utan han kunde flyga. Han kunde inte bara lyfta tyngder, han kunde ändra på Jordens bana genom att trycka på planeten. Han kunde inte bara springa snabbare än ett ångtåg utan överstiga ljushastigheten och därmed resa i tiden. (Som vissa kanske kommer ihåg från de klassiska Christopher Reeves filmerna)

Till sist hade det gått så långt att Stålmannen praktiskt taget behövde en mindre uppslagsbok för att hålla reda på alla sina krafter. Om han stod inför ett problem i ett av sina äventyr så upptäckte han direkt en kraft som hjälpte honom. Han hade röntgensyn, värmesyn och mikroskopsyn. Han hade superbuktaleri och superintelligens. (Även om man ska översätta rätt borde han ha stålintelligens… men, men) Han hade frysandedräkt och superminne.

Efter ett tag började detta bli löjligt och därmed så var de tvungna att komma fram med någon form av svaghet för honom. En akilleshäl. De lät honom bli svag för magi, dvs. om det var ett magiskt vapen kunde det skada honom, om han stötte på en häxa kunde hon skada honom osv. De introducerade även materialet kryptonit, som är bitar av Stålmannens hemplanet Krypton som blivit radioaktiva genom färden genom rymden. Men liksom hans krafter så spårade även författarna loss med kryptonit. Från den ursprungliga gröna kryptoniten, som försvagade Stålmannen och i det långa loppet skulle döda honom, kom det guld, röd, vit och blå kryptonit som gjorde alltifrån att göra Stålmannen ond till att döda alla former av växtlighet.

Något som också spårade ur med Stålmannen under dessa år var hans "familj". Det skrevs historier om hela hans liv med början av Stålbabyn som ledde till Stålpojken och till slut Stålmannen och hans kusin Stålflickan. Han skaffade även sig ett menageri av husdjur såsom Krypto - Stålhunden, Beppo - Stålapan, Streaky - Superkatten och Comet - Superhästen.

Detective Comics, förlaget som gav ut Stålmannens äventyr i USA, insåg till slut i mitten på 80-talet att det gick inte att skriva bra och sannolika historier om en sådan hjälte med de krafterna, med en sådan familj, m.m. De fick ett underbart tillfälle efter att de publicerat en gränsöverskrivande miniserie, Crisis of Infinite Earths, som gick ut på att rensa bort DC´s bisarra och förvirrande bakgrund för alla sina hjältar. De gav sedan över Stålmannen till John Byrne som direkt gick in för att göra honom mer mottaglig och "mänsklig". Hans krafter drogs ner sevärt, han var aldrig Stålpojken och definitivt inte Stålbabyn och hans familj försvann totalt. John Byrne försökte att göra Stålmannen mer tillgänglig och det lyckades han definitivt med. Stålmannens tidningar började sälja igen och kritikerna började få upp ögonen för honom.

Under åren efter denna "revamp" så har Stålmannens värld skiftat ordentligt. Delar av hans för-Crisis värld har kommit fram igen, hans krafter har ökat, Krypto och Stålflickan har kommit tillbaka, m.m. Hans bakgrund är under konstant omskrivning, ett tag så var Krypton en planet av varelser utan någon form av kontakt som fortplantades genom steril provrörsteknologi, ett tag så var hans adoptivföräldrar gamla när de hittade honom och döda innan han anlände till storstaden, just nu så är det historien som skrevs utifrån tv-serien Smallville som gäller.

Men en sak som aldrig kommer att förändras är den status som Stålmannen besitter. Han är en av de mest mediala superhjältar. Han är den serie-figur som de flesta människor kan känna igen. Han är en ikon både inom serie-världen och utom. Och med tanke på att det är alla serienördars favorit-regissör, Bryan Singer, mannen bakom X-Men 1 och 2, som står bakom den senaste filmen så är nog inte frågan om den kommer att vara bra. Frågan är mer: Hur bra kommer den att vara?

sort tack går till www.comics101.com, www.supermanica.info och www.wikipedia.com 

Av: morgon

• Personlig sida
• Kontakta

Datum för publicering

• 2006-07-22